Bokens Uppbyggnad

Hejsan allihopa, tänkte skriva lite om bokens uppbyggnad.

För mig är anslaget i boken ganska tydlig. Man fångar hela bokens essens i de första sidorna. Man får beskrivet för sig den tråkiga alldagliga skolan och ett vanligt grått liv i Engelfors. Får sedan ett möte på rektorns kontor. Sedan får man en liten föraning om vad som skall komma när man får beskrivet för sig hur rektorn gräver i soptunnan efter Elias hårstrå.

Detta följs upp med att får man se den andra sidan av historian. De obehagliga och mystiska saker som man helt plötsligt får kastade på sig från ingenstans, i form av den osynliga rösten som manar Elias att ta livet av sig.

Detta tycker jag sätter tonen för boken och visar även på det som jag tycker är tilldragande med boken. Nämligen dynamiken mellan det tråkiga livet i Engelfors och de fantastiska magiska krafter som snart avslöjas.

Man får också uppleva sex stycken helt olika liv hos sex helt olika flickor.

Fördjupningen kommer nästan väntat i form av ett möte mellan de sex flickorna. Dock inte frivilligt. De går som i trans till Engelfors gamla folkpark. Där man får ytterligare en förväntan uppfylld när skolans vaktmästare som vi tidigare fått höra har mycket märkliga ögon avslöjar sig som deras ledsagare. De får veta av den märkliga kraft som för några minuter besitter Idas kropp att de måste hålla ihop och att dom och endast dom kan rädda världen.

Konflikten startar genom den förvirring som råder hos flickorna vad betyder allt detta? Vad ska dom göra? Alla vill dom olika saker samtidigt som de fått höra att de måste samarbeta för att kunna göra det de måste. Rebecka försöker hela tiden desperat samla gruppen men lyckas inte. Allting når tillslut sin spets när Rebecka dör eller som de flesta utomstående tror begår självmord. Detta är tillslut kulmen och flickorna inser att de måste göra som rösten i Ida ville.

Detta blir till en slags tillfällig konfliktförlösning fast utan avslutning. Flickorna samarbetar för ett tag. Men kan deras olika personligheter fungera tillsammans?

Vi får se!

                                                                                                                //Axel