Veckans input handlade om språket i boken, och vi skulle försöka beskriva hur dom pratar mot varandra och hur dom använder det svenska språket. Jag tänkte att jag skulle skriva om vägledaren Nicolaus språk eftersom det inte är så värst normalt. Till skillnad från alla andra i boken så pratar han väldigt gammalmodig svenska till exempel när dom är vid kärrgruvan för första gången: ”ingen hyser mer vördnad för det täcka könet än jag... svara blott på mitt spörsmål. Kom du hit frivilligt? Eller styrdes du hit av en mystisk, mäktig kraft? Något bortom mänsklig förstånd? ”
Så vitt jag vet så vitt jag vet så pratar nästan ingen sådär längre. ”spörsmål”, jag vet inte riktigt vad det betyder men de kan ju vara för att ingen använder det ordet längre... nånstans jag dock har hört det innan är i svenska medeltidsfilmer som till exempel: snapphanar eller liknande. Man kan ju inte heller kalla språket trovärdigt eftersom det är så gammalt och Nicolaus inte är så gammal.
Ibland kan det nästan vara lite svårt att förstå honom, man måste liksom läsa meningarna 2 gånger för att fatta vad det är han säger. Men samtidigt så verkar det som om alla andra karaktärerna i boken inte har några som helst problem med att först honom, precis som om de har hört det hela livet. Någon annan som pratar nästan likadant i boken är rektorn, men det är lite mildare om man säger så. Det är liksom gammal svenska men man förstår mer av vad hon säger än Nicolaus. Men det gör inte saken bättre heller att nästan alla andra karaktärerna pratar ”normal” svenska samtidigt som dom pratar sin gammelsvenska
//Anton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar