HEJHEJ!
Idag så stod lisa och pratade om den dramaturgiska modellen. Den dramaturgiska modellen används nästan inom allt som har med film eller böcker att göra. Om man tar exempel i boken så används anslaget för att locka folk, anslaget på boken tycker jag får hela boken att verka mer spännande. Den börjar så otroligt bra och fångar en på ett par minuter. Det hela börjar ju med att Elias sitter inne på rektorns kontor och hon försöker prata med honom om hans frånvaro på lektionerna och problem i skolan. efter samtalet så försöker han ju gömma sig från någon men får röster i huvudet som säger att han ska göra saker, och som slutar med att han tar självmord.
Jag vet inte om det fångar några andra än mig men det var en början som fångade mig direkt. Man får liksom en känsla av att boken kommer vara lite mysterisk för man får inte veta så mycket om Elias innan han tar självmord. Det är inte förens efter att han har tagit självmord som man får veta mer om honom och känslor för karaktären byggs upp. Efter självmordet så avtar spänningen rätt så drastiskt för att man ska lära känna alla andra karaktärer som finns i boken och så man ska få en bra bild vad dom har för relationer till varandra. Efter ett tag så börjar karaktärerna märka av sina ”krafter” och spänningen byggs upp igen, och såklart efter att krafterna har börjats märka så stiger det mer och mer tills alla flickorna vandrar ut i skogen fast dom egentligen inte gör det själva.
Det riktiga ”klimaxen” i handlingen än så länge är just när dom får veta att dom är ”de utvalda” och att dom ska rädda världen.
//Anton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar